Gulddragarna var ett eget skrå som sysslade med att dra ut rent guld till tråd som kunde användas av framför allt snörmakare vid framställning av gage,^[1] ligatur,^[2] ägiljetter, galoner och liknande. Detta gjorde man genom att dra det utsmidda guldet genom successivt mindre hål tills tråden blev tunn nog. Gulddragarna var under frihetstiden inblandade i en långvarig och uppmärksammad tvist med snörmakarskrået om rätten att sälja framför allt guldgaloner. Gulddragarna i Stockholm var det skrå som hade allra högst medeltaxering (39.6 daler silvermynt i snitt, medelvärdet för hantverkare var c:a 10–15 saler silvermynt) åren 1720–1775 och var således ett skrå med synnerligen förmögna medlemmar. Under denna period fanns det 3–4 gulddragarmästare i Stockholm, det är oklart om de ens förekom i andra delar av landet.^[3] Den mest namnbekante svenske gulddragaren torde vara Carl Ernst Oldenburg.

• Tråddragning