Gunnar Asplunds föräldrar var uppbördskommissarien Frans Otto Asplund och hans maka Louise, född Pettersson. År 1904 tog Gunnar Asplund studentexamen vid Norra Latin i Stockholm och 1909 avlade han arkitektexamen vid Tekniska skolan. Vid den tiden hörde även en utbildning på Konstakademien till arkitektens skolning, men Asplund (och många andra unga arkitekter) ansåg Konstakademins undervisning vara föråldrad och sökte sig till en privat skola som blev känd under namnet Klara skola. Klara skola var en fri akademi som leddes av Ragnar Östberg, Ivar Tengbom, Carl Westman och Carl Bergsten.[3] Skolan var privatfinansierad och existerade bara ett år kring 1910.[4] Här var det främst Östberg som inspirerade Asplund.
Till Asplunds kurskamrater hörde bland annat Osvald Almqvist och Sigurd Lewerentz. Med den senare skulle Asplund framöver ha ett intimt samarbete med skapandet av Skogskyrkogården i Stockholm. År 1910 gjorde Asplund en studieresa till Tyskland[5], och 1912 blev han arkitekt vid Stockholms stadsbyggnadskontor. Han var assistent i arkitektur vid KTH 1912–13, speciallärare i ornamentik där 1917–18 samt redaktör för tidskriften Arkitektur 1917–20[6] och blev 1918 tjänstgörande arkitekt utom stat i Byggnadsstyrelsen.
Efter Klara skola avslutade Asplund sin arkitekturutbildning med den klassiska Italienresa som han företog med egna medel. Vintern och våren 1914 tillbringade han i Italien. Hans egna fotografier visar att han särskild intresserade sig för templens läge i landskapet och för kolonnaden kring det öppna rummet. I sin dagbok skrev han: ”Templen behöver höjden, mödan att komma dit ökar vördnaden”.[7]
Under och efter första världskriget deltog Asplund framgångsrikt i talrika arkitekttävlingar, en av dem var tävlingen om Skogskyrkogården som han vann tillsammans med Lewerentz. Vid Hemutställningen 1917 på Liljevalchs uppmärksammades hans bostadskök, där han visade att även en trång bostad kunde gestaltas mänskligt.[8] Till hans tidiga verk räknas även Villa Snellman som han ritade 1917–1918.
Gunnar Asplunds första helt egna verk var en villa i Ronneby på Övre Brunnsvägen 21 (kvarteret Ärlan 10) för överbanmästare Edvard Johansson, uppförd 1909. Uppdraget förmedlades av Wahlmans arkitektkontor där Asplund arbetat under studietiden.[9]
Vid Övre Brunnsvägen 17 byggdes en villan, som är ritad 1906 av Lars Israel Wahlman och beställd av trafikchefen Carl Haqvin Fogelberg vid Blekinge kustbana. Under just denna tidsperiod praktiserade Gunnar Asplund på Wahlmans arkitektkontor.[10]
Asplunds arkitektkontor var aldrig stort och han ville själv formge sina byggnader in i minsta detalj. Bland medarbetarna under 1920-talet märks bland annat Uno Åhrén (Skandia-Teatern) och Sven Ivar Lind (Stadsbiblioteket). Efter den uppmärksammade Stockholmsutställningen, på höjden av sin karriär, sinade plötsligt uppdragen.
Asplund ritade ett 70-tal byggnader; av dem utfördes cirka 40, medan resten stannade på pappret.[3] Han var även en skicklig designer för möbler och belysningsarmatur. Den så kallade Asplundlampan formgav han 1922 för Skandiabiografen; lampan produceras fortfarande på 2000-talet.[13]
Hans sista uppdrag var byggnaden för Stockholms stadsarkiv som han vann i inbjuden tävling.[14] Läsesal och kontor invigdes först 1959, 19 år efter Asplunds död. Han avled 55 år gammal mitt uppe i intensivt arbete. Han gravsattes på Skogskyrkogården den 16 december 1940[15] i grav nr. 1B precis utanför Trons kapell, invid borgarrådetYngve Larssons familjegrav.[16] Ett enkelt epitafium bär inskriptionen: "Hans verk lever".
Asplund gifte sig första gången 4 augusti 1918 med Gerda Sellman och andra gången 1934 med Ingrid Kling. I första giftet föddes barnen Kerstin (1920), Hans (1921) och Ingemar (1924) och i andra giftet Johan (1936).[17][18]
^Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris11931231. ISBN 978-91-87676-59-8
^Essä av Eva Eriksson, Nr. 2 årgång 2014, Tidskriften Arkitektur, Arkitektur förlag AB, s. 82-89.
^Björkquist Karl-Axel, Beijer Per, red (1987). Kring en åkrök: Ronneby - stad och bygd. Karlshamn: Lagerblad. sid. 189, 219. Libris7792377. ISBN 91-970757-8-7
^Från Börsen till Park Avenue: Intressanta göteborgsbyggnader uppförda mellan 1850 och 1950, uppställda i kronologisk ordning och avbildade på vykort, Ove Nylén, Haspen Förlag 1988 ISBN 91-970916-3-4, s. 90
Henrik Andersson, Fredric Bedoire (1986). Svensk arkitektur. Byggförlaget. ISBN 91-85194-67-0
Björkquist Karl-Axel, Beijer Per, red (1987). Kring en åkrök: Ronneby - stad och bygd. Karlshamn: Lagerblad. sid. 189, 219. Libris7792377. ISBN 91-970757-8-7
Christina Engfors (1990). E. G. Asplund: Arkitekt, vän och kollega. Arkitektur förlag. ISBN 91-860-50-23-0
Eva Eriksson, Essä i nummer 2 årgång 2014, Tidskriften Arkitektur, Arkitektur förlag AB, s. 82-89.
Gustav Holmdal, Sven Ivar Lind och Kjell Ödeen, redaktion (1943). Gunnar Asplund : Arkitekt : 1886–1940 : Ritningar, skisser och fotografier. Stockholm : Tidskriften Byggmästaren
Sveriges statskalender för året 1935, [Med bihang], utgiven efter Kungl. Maj:ts nådigste förordnande av dess Vetenskapsakademi, Uppsala & Stockholm 1945 ISSN 0347-7223
Svenska teknologföreningen 1861–1936 : biografier, [Del II : Födelseåren 1885-1914], Govert Indebetou, Erik Hylander, Svenska teknologföreningen, Stockholm 1937, s. 763f
Asplunds rådhus i Göteborg = Asplund's law courts extension in Gothenburg : tiden, platsen, arkitekturen. Arkitekturmuseets skriftserie, 1101-962X ; 15. Stockholm: Arkitekturmuseet. 2010. Libris12041066. ISBN 91-85460-83-4
Bostadskris och mönsterbostad : illusion och verklighet : en rekonstruktion av Gunnar Asplunds bostadskök på Hemutställningen i Liljevalchs 1917. Stockholm: Sveriges arkitekturmuseum. 1972. Libris9811200
Eriksson, Eva (2016). ”Gunnar Asplund: i tidens strömningar”. Sankt Eriks årsbok 2016,: sid. [120]-129 : ill.. 0348-2081. ISSN0348-2081.Libris20012694
Landzelius, Michael (1999) (på engelska). Dis(re)membering spaces: Swedish modernism in law courts controversy. Göteborg: Humanistiska reprocentralen, Univ. Libris2825741
Sommar, Ingrid; Lindman Åke E:son (2006). Funkis: stilen som byggde Sverige. Stockholm: Forum. sid. 95-108. Libris10138809. ISBN 9789137128603