|
Irene Solà
Irene Solà, född 17 augusti 1990 i Malla i Katalonien, är en spansk författare och poet som skriver på katalanska. Hennes andra roman Jag sjunger och bergen dansar (katalanska: Canto jo i la muntanya balla) har vunnit internationell uppmärksamhet och är översatt till en mängd språk. BiografiIrene Solà är född i en by i regionen Osona utanför Barcelona, på en bondgård omgiven av husdjur.[2][3][4] Hon har studerat konst vid universitetet i Barcelona, varit Erasmusstudent på Island och avlagt en masterexamen i litteratur, film and visuell kultur vid universitetet i Sussex.[5][3][4] Hon har bott flera år i London och arbetat som kulturchef på Whitechapel Gallery.[6] FörfattarskapIrene Solà är född och uppvuxen i Katalonien och skriver på katalanska. Hennes litterära verk beskrivs som fantasifulla, poetiska och experimentella.[7] Bèstia är en diktsamling med självbiografiska drag, präglad av ungdomliga känslor som ibland kanaliseras via djur. Det finns inslag av såväl ironi som surrealism.[8] 2012 belönades författaren med Amadeu Oller-priset för boken.[8][9] Els dics är enligt författaren ett experimentellt verk, där huvudpersonen är en ung kvinna som återvänder till en liten stad lik Malla efter några år i London. Berättelsen kretsar kring tre generationer och lyfter fram den självklara närheten till liv och död och djurens funktion som symboler.[2] Hon tilldelades 2017 års Documentapris för romanen.[10] I motiveringen nämns "den experimentella viljan" och att romanen "fångar landsbygdens poetiska väsen".[10] Canto jo i la muntanya balla (på svenska som Jag sjunger och bergen dansar) handlar om människorna i ett par avlägsna bergsbyar i Pyrenéerna. Den börjar dramatiskt med en ung bondepoet som dör av ett blixtnedslag. Hans änka och barn återkommer med sina livsöden i romanen. Den besjälade naturen får komma till tals, såsom åskvädret, trumpetsvampar, rådjur och själva bergen under sin tillblivelse.[11][12] Historiska händelser med häxavrättningar och flyende republikanska partisaner berörs också, och rostiga vapen och granater från inbördeskriget finns i landskapet.[12] Lekfulla poetiska avsnitt återfinns och romanens titel är hämtad från ett av bokens poem, skrivet av den döde poetens son.[13][14] Händelser lever vidare mellan generationer och skönheten finns parallellt med våldet.[15] För romanen fick författaren EU:s litteraturpris 2020.[3] Romanen har blivit författarens internationella genombrott. Den är översatt till 25 språk och har legat till grund för såväl en teaterpjäs som en symfoni.[16] Bibliografi
Priser och utmärkelser
Referenser
Information related to Irene Solà |
|||||||||||||||||||||||
.jpg)
