I en opinionsundersökning bland filmkritiker år 2002 i British Film Institutes (BFI) tidskrift Sight & Sound rankades Renoir som den fjärde främsta regissören genom tiderna.[18] Framför allt filmerna Den stora illusionen (1937) och Spelets regler (1939) har hyllats av kritiker som bland de bästa som någonsin producerats, men också Utflykt på landet (färdigställd 1936, premiär 1946) och Floden (1951).[19]
Jean Renoir deltog i första världskriget och erhöll en tapperhetsmedalj. De skador han ådrog sig läkte aldrig fullt ut utan plågade honom för resten av livet. Efter kriget sökte han sig till filmen och inledde sin karriär som manusförfattare. Ganska snart fick han uppdrag som regissör och debuterade med filmen Une vie sans joie 1924. Han försökte göra hustrun Catherine Hessling till stjärna, men paret separerade 1930. Det skulle emellertid dröja till 1943 innan de tog ut skilsmässa. Hans andra livskamrat, Dido Freire, var han aldrig gift med trots att hon bar hans efternamn. Renoir medverkade nästan alltid i sina egna filmer, oftast i rollen som godmodig och lite naiv man.
Jean Renoir lämnade Frankrike 1941 och slog sig ner i USA där han regisserade ett antal filmer. Trots att han var amerikansk medborgare sedan många år begravdes han i Frankrike under statliga hedersbetygelser.
^Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Ренуар Жан”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]