Ladinska
Ladinska är ett romanskt språk som talas av ladiner i norra Italien. Enligt vissa forskare, främst Graziadio Ascoli och Theodor Gartner, finns ett nära släktskap mellan ladinskan och rätoromanskan, som talas i delar av Graubünden i Schweiz, och med furlanskan. Sammanställningen av dessa tre språk under begreppet rätoromanska språk är dock omstridd. Ladinskan har ungefär 30 000 modersmålstalare och tillhör därmed Europas minsta språk. Ladinerna hör till de språkliga minoriteter som erkänns av Europeiska unionen och ska därför komma i åtnjutande av europeiskt minoritetsskydd. UtbredningDet ladinska språkområdet fördelar sig på tre förvaltningsregioner, vilket förstärker dalbefolkningarnas isolering från varandra. Ladinska talas å ena sidan i delar av regionen Trentino-Alto Adige. Härtill räknas dalarna Val Gardena (Gherdëina) och Val Badia i provinsen Bolzano och Val di Fassa (Fascia) i provinsen Trentino. Å andra sidan talas ladinska i provinsen Belluno i regionen Venetien, i dalen Arabba (Fodom) och av ungefär 40% av befolkningen i den berömda skidorten Cortina d'Ampezzo (Anpezo). StällningLadinskan är erkänd som regionalt myndighets- och skolspråk i några kommuner med ladinsk befolkning. Till dessa kommuner hör Sëlva, Urtijëi, S. Crestina Gherdëina, Badia, Corvara, Mareo, San Martin de Tor, La Val, Cianacei, Vigo di Fassa (Vich) och Pozza di Fassa (Poza), som alla ligger i regionen Trentino-Alto Adige. Hittills har ladinerna i regionen Venetien inte haft minoritetsrättigheter. HistoriaBeteckningen är härledd från latinet, då ladinskan är ett vulgärlatinskt restspråk i det romaniserade alpområdet. Ladinskan har ofta räknats till rätoromanskan. Om det har funnits ett överregionalt rätoromanskt urspråk är omstritt bland forskare och diskuteras som Questione Ladina. Sedan 500-talet invandrade bajuvarer från norr och trängde ut det romanska språket från stora delar av dess tidigare utbredningsområde. Endast i de mer avlägsna dalarna bevarades ladinskan. Vid slutet av första världskriget och anslutningen av Tyrolens södra delar till Italien föll de områden där ladinskan talades till Italien från det upplösta kejsardömet Österrike-Ungern. Den italienska nationella rörelsen på 1800- och 1900-talen såg i ladinskan nästan en italiensk dialekt, vilket de flesta ladiner dock avvisade. Även i Gruber-De-Gasperi-avtalet förutsågs inget skydd för ladinerna. Först genom den andra autonomistatuten för Sydtyrolen, som trädde i kraft 1972, fick ladinerna i detta område minoritetsrättigheter. 1988 gav de ladinska kulturinstituten "Micurà de Rü" och "Majon di Fascegn" i uppdrag åt den zürichske universitetsprofessorn Heinrich Schmid att utarbeta ett gemensamt skriftspråk åt dem. På sommaren 1998 presenterades vägledningen för att bygga upp ett gemensamt skriftspråk för ladinskan, det så kallade ladin dolomitan. IndelningDen nuvarande ladinskan kan indelas i fem dialekter: SpråkexempelSom språkexempel ges här en del av Herrens bön på de olika dialekterna samt två rätoromanska dialekter, och på svenska, italienska och latin.
Referenser
Externa länkar
|