Samarskit
Kategori	Oxidmineral
Grupp	Samarskitgruppen
Strunz klassificering	04.DB.25
Kemisk formel	(Y,Fe3+Fe2+U,Th,Ca)2(Nb,Ta)2O8
Färg	Svart med brunaktiga skiftningar
Förekomstsätt	Kristaller med pyramidala avslutningar, vanligen granulerad eller massiv
Kristallstruktur	Y=ortorombiska, Yb=monoklina
Spaltning	{010} otydlig
Brott	Mussliga fragment
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	5–6
Ljusbrytning	n=2,1–2,2 för Y; >2,1 för Yb
Transparens	Opak, fragment genomskinliga
Streckfärg	Rödbrun
Densitet	5–5,69 för Y[1]; 7,03 för Yb[2]
Radioaktivitet	> 70 Bq/gram

Samarskit var beteckningen på ett nioboxidmineral som numera är uppdelat i ett med yttrium och järn och ett annat med ytterbium. Utöver det nominella innehållet kan mineralen innehålla tantal, uran, cerium och andra sällsynta jordartsmetaller.

Mineralet har namn efter den ryske bergsmannen V. E. Samarskij-Bychovets (1803-1870). Sedan år 2019^[3] är mineralet uppdelat i: samarskit-(Y) med kemisk formel YFe³⁺Nb₂O₈ (tidigare Y,Fe³⁺,Fe²⁺,U,Th,Ca)₂(Nb,Ta)₂O₈) och samarskit-(Yb) med formel YbNbO₄.

Samarskit förekommer i granit med sällsynta jordartsmetaller och med andra sällsynta mineral. Det uppträder tillsammans med columbit, zirkon, monazit, uraninit, aeschynit, magnetit, albit, topas, beryll, muskovit och biotit.

Mineralet förekommer i bland annat Ural och North Carolina, USA, samt sällsynt i Norge. Kolsva fältspatsgruva är en känd svensk fyndort för mineralet.^[4] Mineralet har använts för tillverkning av glödnät i Auerbrännare.

Meyers varulexikon, Forum,1952

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Samarskite-(Y), 22 mars 2012.