Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Skjuvning, eller skjuvtöjning, är en deformation utan volymändring. Den definieras som vinkeländringen skapad av deformationen.

Skjuvning uppkommer av att två skjuvkrafter verkar parallellt med snittytan. Om man studerar ett rätblock, med sidan ${\displaystyle \ell }$, efter deformation, så har exempelvis den övre sidan förskjutits parallellt, ${\displaystyle \Delta x}$ längdenheter, jämfört med den undre sidan. Skjuvningen, betecknad ${\displaystyle \gamma }$, definieras då:

${\displaystyle \gamma ={\frac {\Delta x}{\ell }}}$

Skjuvning kan enbart uppstå i fasta ämnen. Fluider kan påverkas av skjuvkrafter men såvida fluiden inte stöds av sidoväggar, leder detta till att fluiden deformeras, dvs. flyter iväg. Skjuvkraften står då i proportion till deformationshastigheten. Kraften som verkar på en fast kropp står istället, enligt Hookes lag, i proportion till deformationen.

• Hookes lag
• Hållfasthetslära
• Kontinuummekanik
• Skjuvmodul
• Skjuvspänning
• Jordmekanik#Skjuvhållfasthet