Stadshotell

	Svenska stadshotell
	; Den här artikeln är en del i serien om stadshotell i Sverige:
Hotell
	Alingsås · Anderstorp · Arvika · Borgholm · Borås · Eksjö · Enköping · Eskilstuna · Eslöv · Falun · Filipstad · Haparanda · Hedemora · Hultsfred · Huskvarna (tidigare) · Huskvarna (nuvarande) · Härnösand · Hässleholm · Jönköping · Kalmar · Karlskoga · Karlstad · Katrineholm · Kristinehamn · Kristianstad · Köping · Laholm · Lidköping · Lindesberg · Ljusdal · Ludvika · Luleå · Mariestad · Marstrand · Mjölby · Motala · Nora · Nyköping · Nässjö · Orsa · Piteå · Ronneby · Sigtuna · Skara · Skellefteå · Skänninge · Säter · Sävsjö · Söderhamn · Söderköping · Södertälje · Tidaholm · Tranås · Trelleborg · Trosa · Ulricehamn · Umeå · Varberg · Vaxholm · Vega · Vetlanda · Vimmerby · Värnamo · Västervik · Västerås · Växjö · Wisby · Åmål · Östersund · Östhammar · Örnsköldsvik
Personer
	Asmund Haare · Bicky Chakraborty · Hilding Holmqvist · Patrik Attini · Staffan Persson
Övrigt
	Elite Hotels · First Hotels · Scandic Hotels · Sveriges Allmänna Restaurangaktiebolag · Sweden hotels
Se även
	Grand Hôtel

Ett stadshotell, vardagligt kallat Statt eller Stadt, är ett hotell med restaurang i centrum av en mindre eller mellanstor svensk stad. Enligt den definition som används Statistiska centralbyrån (SCB) avser även stadshotell "alla bättre hotell i tätorter".^[1]

Stadshotellen är historiska kännetecken för många svenska städer. De första uppstod på 1850-talet och ersatte då även de tidigare societetshusen.^[2] Ofta blev Stadshotellet själva mittpunkten i en stads nöjesliv, särskilt i mindre städer.^[3] Även de lokala frimurarlogerna och andra organisationer förlade ofta sina möten till stadshotellen. I filmen Saxofonhallicken (1986) skildrar Lars Molin nöjeslivet på ett stadshotell i en svensk småstad.^{[källa behövs]}

Majoriteten av stadshotellen uppstod i slutet av 1800-talet i samband med järnvägarnas utbyggnad.^[2] I och med att affärsverksamheterna ökade, ökade även behovet av tillfälliga boenden - något som dittills hade skötts genom gästgiveri eller rumsuthyrningar i större städer. Stadshotellen byggdes påkostade och var i de flesta städer den dyraste logeringen och en av de mer dominerande byggnaderna jämte kyrka och rådhus.^{[källa behövs]} Det var dock få stadshotell som blev lönsamma.^[2] Förutom själva hotellrummen byggdes även restauranger till i hotellets bottenplan. Även restaurangerna blev exklusiva och ordnade dans på helgkvällar.

Efterhand kom många stadshotell att ingå i SARA-koncernen, som i början av 1970-talet var Sveriges största hotellkedja. Från 1950-talet och framåt gjorde nya resemönster och generösare tilldelningar av utskänkningstillstånd att många stadshotell konkurrerades ut av nya nöjesetablissemang.^{[källa behövs]} När SARA-koncernen gick i konkurs i början av 1990-talet köptes den upp av First Hotels som drev franschiseverksamhet.^[4]

År 2024 fanns verksamma stadshotell kvar på ett 30-tal orter. Förutom de som ingår i First Hotels ingår många stadshotell i kedjorna Best Western, Elite Hotels, Scandic Hotels och Sweden hotels.

Referenser

^ ”stadshotell - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/stadshotell. Läst 31 oktober 2024.
^ [a b c] Text-Anders Stjernberg 31 maj 2002 URL copied to clipboard (31 maj 2002). ”Rum för resande”. Populär Historia. https://popularhistoria.se/vardagsliv/turism/rum-for-resande. Läst 3 november 2024.
^ ”Stadshotellens historia”. Dagens Nyheter. 27 juli 2009. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/nyheter/stadshotellens-historia/. Läst 3 november 2024.
^ Lauritzen, Per Roger (2024-06-18). ”First Hotels” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/First_Hotels. Läst 3 november 2024.

Vidare läsning

Jarnhammar, Lennart (2009). Reserverat & serverat. Stockholm: Sveriges Hotell & restaurangföretagare (SHR) cop. 2009. Libris 11440309. ISBN 978-91-978048-0-6