En församling inom Svenska kyrkan kallades fram till relationsändringen år 2000 även för kyrklig kommun, som motsats till den borgerliga kommunen.
Svenska kyrkans församlingar hade hand om folkbokföringen i Sverige fram till 1991, och därefter utgick folkbokföringen fortfarande från dessa församlingar fram till 1 januari 2016, då Sverige i stället fick distrikt.[1]
Församlingstyper
De allra flesta av kyrkans församlingar är territoriella församlingar. Utöver dessa finns så kallade icke-territoriella församlingar, vilka för närvarande (2006) är fem till antalet. Svenska kyrkan har också utlandsförsamlingar. Medlem i en utlandsförsamling är den medlem i Svenska kyrkan som är boende i utlandet och som har betalat medlemsavgift till församlingen.
Två eller fler församlingar kan samverka inom ett pastorat som då utgör en kyrklig samfällighet. Pastoratet styrs i första hand av ett kyrkoråd som (oftast) är valt av kyrkofullmäktige som väljs av pastoratets kyrkotillhöriga invånare i kyrkovalet. Församlingar som ingår i pastorat har ett av pastoratets kyrkofullmäktige valt församlingsråd som styrelse.
Församlingar som inte ingår i pastorat har kyrkofullmäktige och kyrkoråd, men inte församlingsråd.
Verksamheten leds av en kyrkoherde, som också är självskriven ledamot av kyrkorådet (och församlingsråden).
I församlingen kan även andra präster än kyrkoherden och komministrar tjänstgöra, till exempel pastorsadjunkter och kontraktsadjunkter. Dessa är då anställda av stiftet och inte församlingen eller pastoratet.
