Venus och Adonis

Konstnär	Tizian
Basfakta
Tillkomstår	1554
Material	olja på duk
Mått (h×b)	186 × 207 cm
Plats	Pradomuseet, Madrid

Venus och Adonis är en serie oljemålningar av den italienske renässanskonstnären Tizian som målades under 1550- och 1560-talen.

Den exakta ordningsföljden på tavlorna i serien är inte helt säkerställd, ej heller vilken tavla som är originalet – troligtvis finns den inte kvar längre. Den enda tavlan som säkert kan dateras är Pradoversionen (1554) som nämns i en korrespondens mellan konstnären och beställaren Filip II av Spanien. Möjligtvis är Pradoversionen den äldsta ännu bevarade tavlan, alternativt är det Moskvaversionen som kan ha målats redan på 1540-talet.

Det är sannolikt att flera av tavlorna i serien inte är utförda av Tizian själv i första hand, utan av elever till honom som var verksamma i hans ateljé. Det var vanligt att mästarna koncentrerade på vissa delar av motivet, såsom förgrundsgestalterna, medan bakgrunden överläts till lärlingarna. Det är därför ofta svårt att med säkerhet fastställa attribuering. Museer och samlare brukar av naturliga skäl föredra att tillskriva mästarna tavlorna, men några av de dessa attribueringar i fråga om Venus och Adonis har ifrågasatts av konstexperter.^[1]

Bilden visar hur kärleksgudinnan Venus förgäves vädjar till den unge vackre Adonis att han ska stanna hos henne eftersom hon känner oro inför hans jakt. Adonis ser på henne med en beslutsam och obarmhärtig min, samtidigt som hans tre (två i New York- och Washingtonversionerna) hundar otåligt drar i kopplet. Till vänster i bakgrunden ligger Amor och sover (i ovan två versioner är han vaken och håller en duva i handen); en symbol för att kärleken får stå tillbaka. Venus oro var befogad då Adonis blev dödad av ett vildsvin under jakten.

Pradoversionen ingick i en serie mytologiska målningar som Tizian utförde mellan 1549 och 1562 på uppdrag av Filip II av Spanien. De sex målningarna var baserade på den romerske poetens Ovidius Metamorfoser. Venus och Adonis och Danaë var de första som levererades till kungen, de utgjorde ett par (pendang) och var tänkta att hänga bredvid varandra. Övriga verk i serien var Perseus och Andromeda, Diana och Aktaion, Diana och Kallisto och Europas bortrövande. Konstnären uppfattade dem själv som bilddikter ("poesie") vilket möjligen ska ses i samband med den samtida debatten om vilken konstform som rankades högst, och därmed förstås som ett argument att måleriet var överlägset poesin. De tillkom när Tizian var en högt respekterad konstnär och han hade förmodligen stor frihet i valet av motiv. I Venus och Adonis förhåller han sig också fritt till Ovidius som inte beskriver hur Venus försöker hindra Adonis från att delta i jakten.

Bild	Attribuering	Samling	Plats	Storlek	År	Typ
		Privat samling[källa behövs]	Moskva, Ryssland	175,5 x 198	1545 (cirka)	Olja på duk
	Tizian	Pradomuseet[2][3]	Madrid, Spanien	186 x 207	1554	Olja på duk
	Tizians ateljé	National Gallery (förvärvad 1824)[4]	London, England	177,9 x 188,9	1554 (cirka)	Olja på duk
	Tizian	Metropolitan Museum of Art (förvärvad 1949)[5]	New York, USA	106,7 x 133,4	1550-talet	Olja på duk
	Tizian	Getty Center (förvärvad 1992)[6]	Los Angeles, USA	161,9 x 198,4	1555–1560	Olja på duk
		Privat samling, utlånad till Ashmolean Museum[källa behövs]	Oxford, England	135 × 152	1555 (cirka)	Olja på duk
		Galleria Nazionale d'Arte Antica[7]	Rom, Italien	187 x 134	1550-talet	Olja på duk
	Tizians ateljé	Dulwich Picture Gallery (förvärvad 1811)[8][9]	London, England	182,8 x 189,5	1550-talet	Olja på duk
	Tizian och hans ateljé	National Gallery of Art (förvärvad 1942)[10]	Washington D.C., USA	106,8 x 136	1560–1565 (cirka)	Olja på duk
	Tizian	The Cobbe Collection, utlånad till National Trust och utställd på Hatchlands Park[11][12]	East Clandon, England	150 x 200	1550-talet	Olja på duk

• Beckett, Wendy (1995). Bonniers stora bok om måleriets historia. Stockholm: Bonnier Alba i samarbete med National Gallery of Art, Washington, D.C. sid. 134. ISBN 91-34-51656-5