Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 1993

Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 1993 räknas som den 53:e nyårskonserten från Wien och ägde rum den 1 januari 1993 i Wiens Musikverein. Dirigent var Riccardo Muti. Josef Lanner hedrades med två musikstycken då det var 150 år sedan han dog.

Historia

Strikt räknat var det Wienerfilharmonikernas 48:e nyårskonsert, eftersom det inte var förrän 1946 som namnet introducerades. Dessutom var det den 54:e Årsskifteskonserten, då det vid årsskiftet 1939/40 gavs en Außerordentliches Konzert (extraordinär konsert) av Wienerfilharmonikerna, som dock ägde rum på nyårsafton 1939. Från 1941 dirigerades nyårskonserten av Clemens Krauss, med undantag för åren 1946 och 1947 då Krauss förbjöds att dirigera på grund av sin närhet till nazistregimen och ersattes av Strausspecialisten Josef Krips.

Efter Clemens Krauss död 1955 följde Willi Boskovsky, konsertmästare i Wienerfilharmonikerna, som dirigerade konserten 25 gånger i rad. Från 1980 till 1986 följde sju konserter med dirigenten Lorin Maazel, som tjänstgjorde som chef för Wiener Staatsoper från 1982 till 1984. Därefter beslutade Wienerfilharmonikerna att bjuda in en ny dirigent varje år.^[1]^[2]

Som har varit fallet varje år sedan 1980 var blomsterdekorationerna en gåva från den italienska staden San Remo.^[3]

Program

1:a delen

Johann Strauss den yngre: Die Publicisten, Vals, op. 321^*
Johann Strauss den yngre: Diplomaten-Polka, op. 448^*
Johann Strauss den yngre: Veilchen-Polka, op. 132^*
Johann Strauss den yngre: Etwas Kleines-Polka, Polka française, op. 190
Joseph Lanner: Steyrische Tänze, op. 165
Johann Strauss den äldre: Sperl-Galopp, op. 42

2:a delen

Johann Strauss den yngre: Ouvertyr till operetten Indigo und die 40 Räuber
Johann Strauss den yngre: Wo die Citronen blüh'n, Vals, op. 364
Joseph Lanner: Hans-Jörgel-Polka, op. 141^*
Johann Strauss den yngre: Klipp-Klapp-Galopp, Galopp, op. 466^*
Johann Strauss den yngre: Egyptischer Marsch, op. 335
Johann Strauss den yngre och Josef Strauss: Pizzicato-Polka
Josef Strauss: Transactionen, Vals, op. 184
Johann Strauss den yngre: Perpetuum Mobile, Musikaliskt skämt, op. 257

Extranummer

Johann Strauss den yngre: Auf der Jagd, Polka schnell, op. 373
Johann Strauss den yngre: An der schönen blauen Donau, Vals, op. 314
Johann Strauss den äldre: Radetzkymarsch, op. 228

Verkförteckningen och verkens ordning finns på Wienerfilharmonikernas webbplats.^[4]
De verk markerade med ^* stod för första gången på programmet till en Nyårskonsert.^[5]

Weblänkar

Program för nyårskonserten 1993 på wienerphilharmoniker.at

Litteratur

Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

^ Ein neuer Abschnitt in der Geschichte des Neujahrskonzerts. Wiener Philharmoniker.
^ Elisabeth Theresia Fritz-Hilscher, Helmut Kretschmer (Hrsg.): Wien Musikgeschichte: Von der Prähistorie bis zur Gegenwart. LIT Verlag, Münster 2011, ISBN 978-3-643-50368-8, s. 439.
^ Blumenschmuck beim Neujahrskonzert seit 25 Jahren aus San Remo Arkiverad 11 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.. Rathauskorrespondenz vom 21. Oktober 2005.
^ Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 1993.
^ Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.

[WrPhil-1] Ein neuer Abschnitt in der Geschichte des Neujahrskonzerts. Wiener Philharmoniker.

[2] Elisabeth Theresia Fritz-Hilscher, Helmut Kretschmer (Hrsg.): Wien Musikgeschichte: Von der Prähistorie bis zur Gegenwart. LIT Verlag, Münster 2011, ISBN 978-3-643-50368-8, s. 439.

[sanremo-3] Blumenschmuck beim Neujahrskonzert seit 25 Jahren aus San Remo Arkiverad 11 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.. Rathauskorrespondenz vom 21. Oktober 2005.

[4] Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 1993.

[5] Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]