Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 2011

Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 2011 räknas som den 71:a nyårskonserten från Wien och ägde rum den 1 januari 2011 i Wiens Musikverein. Dirigent var för första gången Franz Welser-Möst.

Historia

Strikt räknat var det Wienerfilharmonikernas 66:e nyårskonsert, eftersom det inte var förrän 1946 som namnet introducerades. Dessutom var det den 72:a Årsskifteskonserten, då det vid årsskiftet 1939/40 gavs en Außerordentliches Konzert (extraordinär konsert) av Wienerfilharmonikerna, som dock ägde rum på nyårsafton 1939. Från 1941 dirigerades nyårskonserten av Clemens Krauss, med undantag för åren 1946 och 1947 då Krauss förbjöds att dirigera på grund av sin närhet till nazistregimen och ersattes av Strausspecialisten Josef Krips.

Efter Clemens Krauss död 1955 följde Willi Boskovsky, konsertmästare i Wienerfilharmonikerna, som dirigerade konserten 25 gånger i rad. Från 1980 till 1986 följde sju konserter med dirigenten Lorin Maazel, som tjänstgjorde som chef för Wiener Staatsoper från 1982 till 1984. Därefter beslutade Wienerfilharmonikerna att bjuda in en ny dirigent varje år.^[1]^[2]

Som har varit fallet varje år sedan 1980 var blomsterdekorationerna en gåva från den italienska staden San Remo.^[3]

Konserten

I år stod återigen kompositioner som aldrig tidigare spelats i nyårskonserten på programmet, bland annat ett verk av Franz Liszt. Kritiker påpekade att denna konsert hade ett helt annat format än vad som hittills hade varit fallet.

Program

1:a delen

Johann Strauss den yngre: Reitermarsch, op. 428
Johann Strauss den yngre: Donauweibchen, Vals, op. 427
Johann Strauss den yngre: Amazonen-Polka, op. 9^*
Johann Strauss den yngre: Debut-Quadrille, op. 3^*
Joseph Lanner: Die Schönbrunner, Vals, op. 200
Johann Strauss den yngre: Muthig Voran, Polka schnell, op. 432^*

2:a delen

Johann Strauss den yngre: Csárdás ur operan Ritter Pásmán, op. 441
Johann Strauss den yngre: Abschieds-Rufe, Vals, op. 179^*
Johann Strauss den äldre: Furioso-Galopp nach Liszts Motiven, op. 114
Franz Liszt: Mephisto-Walzer Nr. 1^*
Josef Strauss: Aus der Ferne, Polka mazur, op. 270
Johann Strauss den yngre: Spanischer Marsch, op. 433
Joseph Hellmesberger junior: Zigeunertanz ur "Die Perle von Iberien"^*
Johann Strauss den äldre: Cachucha-Galopp. op. 97
Josef Strauss: Mein Lebenslauf ist Lieb´und Lust. Walzer, op. 263

Extranummer

Eduard Strauß: Ohne Aufenthalt, Polka schnell, op. 112
Johann Strauss den yngre: An der schönen blauen Donau, Vals, op. 314
Johann Strauss den äldre: Radetzkymarsch, op. 228

Verkförteckningen och verkens ordning finns på Wienerfilharmonikernas webbplats.^[4]
Verk markerade med ^* spelades för första gången vid en nyårskonsert.^[5]

Pausfilm

Pausfilmen hade titeln Die Wiener Philharmoniker on tour och regisserades av Hannes Rossacher; filmen handlade om Wienerfilharmonikernas många konsertturnéer.

Inspelningar

Inspelningen av konserten var ett av de mest sålda albumen 2011 i Österrike.

Weblänkar

Neujahrskonzert 2011 mit Franz Welser-Möst auf wienerphilharmoniker.at
Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 2011 på Youtube

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

^ Ein neuer Abschnitt in der Geschichte des Neujahrskonzerts. Wiener Philharmoniker.
^ Elisabeth Theresia Fritz-Hilscher, Helmut Kretschmer (Hrsg.): Wien Musikgeschichte: Von der Prähistorie bis zur Gegenwart. LIT Verlag, Münster 2011, ISBN 978-3-643-50368-8, s. 439.
^ Blumenschmuck beim Neujahrskonzert seit 25 Jahren aus San Remo Arkiverad 11 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.. Rathauskorrespondenz vom 21. Oktober 2005.
^ Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 2011.
^ Programme der Wiener Philharmoniker auf wienerphilharmoniker.at, bis 1996 auch Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996, ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.

[WrPhil-1] Ein neuer Abschnitt in der Geschichte des Neujahrskonzerts. Wiener Philharmoniker.

[2] Elisabeth Theresia Fritz-Hilscher, Helmut Kretschmer (Hrsg.): Wien Musikgeschichte: Von der Prähistorie bis zur Gegenwart. LIT Verlag, Münster 2011, ISBN 978-3-643-50368-8, s. 439.

[sanremo-3] Blumenschmuck beim Neujahrskonzert seit 25 Jahren aus San Remo Arkiverad 11 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.. Rathauskorrespondenz vom 21. Oktober 2005.

[4] Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 2011.

[5] Programme der Wiener Philharmoniker auf wienerphilharmoniker.at, bis 1996 auch Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996, ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]