Amiteera^[2] Klasson, född Eva Klasson 1947 i Brämhult^[2] utanför Borås,^[3] är en svensk fotograf. Hon anses som en centralgestalt i svensk fotohistoria och uppmärksammades internationellt på Centre Georges-Pompidou i Paris 1975.

Klasson växte upp på ett mindre familjejordbruk med föräldrar, bror och syster. Fadern var även husbyggare. I unga år drogs hon både till konsten och till det andliga; hennes första foton togs dock först i övre tonåren.^[2]

Hon var i tidig ålder elev till Christer Strömholm, ett antal veckor i slutet av 1960-talet.^[2] Denne rådde henne att flytta till Paris för att där verka som frilansfotograf, dit hon flyttade efter sjuårig flickskola i Borås och en tid som assistent och kopist i Göteborg.

I Paris debuterade hon 1975^[2] med Le Troisième angle ('Den tredje vinkeln'), en samling sällsamma självporträtt som ställdes ut på Centre George-Pompidou. Självporträtten har beskrivits som både intima och frånstötande närbilder av kroppen i form av ett "böljande landskap".^[3] Det sågs som ett tydligt närmande av fotografin till konsten. Detta sätt att arbeta utifrån sin egen kropp sågs som något helt nytt inom fotokonsten, men något som konstnärer i alla genrer senare anammat.^[4]

Senare följde utställningar i New York och Rom. Hennes två bildserier i slutet av 1970-talet hade teman som smärta respektive mat och matsmältning.^[2]

Endast några år senare, 1984, lämnade hon dock fotografikonsten och flyttade till USA.^[3] Äktenskapet med en fransk poet hade lett till separation, och hennes syn på det konstnärliga skapandet hade påverkats av hennes konsumtion av hasch.^[2]

År 2013 bodde hon med make och dotter i Uganda.^[2] Från sent 1980-tal hade Klasson tillhört en grupp människor som följt gurun Bambi Baaba och hans vision om en plats i Afrika.

Under senare år har hon återupptagit sitt arbete med de tidigare fotoserierna.^[3]