Geo Widengren
Född	24 april 1907[1][2] Stockholm[3]
Död	28 januari 1996[1][2] (88 år) Stockholm[4]
Medborgare i	Sverige[5]
Utbildad vid	Uppsala universitet Stockholms universitet
Sysselsättning	Teolog, författare, universitetslärare
Arbetsgivare	Uppsala universitet
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Strasbourgs universitet (1962)[6]
Redigera Wikidata

Geo Widengren, född 24 april 1907 i Stockholm, död 28 januari 1996 i Stockholm, var en svensk professor i religionshistoria vid Uppsala universitet, orientalist, iranist och författare till en rad arbeten om bland annat iranska religioner (i synnerhet manikeism och zoroastrism), islam, judendom och gnosticism. Hans främsta verk är antagligen Die Religionen Irans som utkom 1965.

Geo Widengren föddes och växte upp i Stockholm. Han gjorde militärtjänst åren 1925–1927 och utsågs till fänrik vid Militärhögskolan Karlberg. Han deltog som frivillig i den svenska kontingenten i Finska vinterkriget.

Widengren studerade religionshistoria vid Stockholms högskola (idag Stockholms universitet) under sin läromästare Tor Andræ fram till 1933 och doktorerade vid teologiska fakulteten i Uppsala 1936. Hans doktorsavhandling hade titeln The Accadian and Hebrew Psalms of Lamentation as Religious Documents. 1940 blev han professor i religionshistoria vid samma fakultet, och var därutöver dekanus vid Teologiska fakulteten 1944–1945, 1950–1951 och 1964–1971.^[7]

Widengren var känd för att han behärskade många språk vilket gav honom en fördel i studiet av Främre Orientens religioner under olika epoker. Han hade studerat assyriologi i Köpenhamn och iranistik i Uppsala för H.S. Nyberg. Han behärskade bland annat grekiska, latin, armeniska, persiska, arabiska, samt flera äldre iranska språk som avestiska och medelpersiska.

Widengren var vicepresident (1950–1960) och president (1960–1970) för International Association for the History of Religion. Han var också hedersdoktor vid Amsterdams universitet, Cardiffs universitet, Rostocks universitet och Uppsala universitet, samt ledamot eller korresponderande medlem av flera in- och utländska akademier, däribland Institut de France, Istituto Italiano per il Medio ed Estremo Oriente, American Society of Biblical Literature och World Union of Jewish Studies. 1958 mottog han Nordstjärneorden.^[8]

Anders Hultgård har utgivit In memoriam Geo Widengren (1907–1996). Svenska Dagbladets kulturredaktör Leif Carlsson har skrivit om Widengrens verk om religionens ursprung, Religionens värld.^[9]

Widengren var iranofil och framhöll det iranska inflytandet på judendom, kristendom och mithraism. Han besökte landet 1971, officiellt inbjuden till firandet av den iranska monarkins 2500-årsjubileum i Shiraz och Persepolis.

Hans vetenskapliga ståndpunkter utvecklades vidare av Anders Hultgård, Alessandro Bausani och Shaul Shaked, med flera.^[10] Geo Widengren är begravd på Västerhaninge kyrkogård.^[11]

• Apocalyptique iranienne et dualisme qoumranien, Paris, 1995.
• Der Mandäismus, Darmstadt, 1982.
• The Pure Brethren and the philosophical structure of their system, Islam: past influence and present challenge, Edinburgh, 1979.
• The Gnostic attitude, Santa Barbara, 1973.
• Religionens värld, Stockholm, 1945, omarbetad och utökad upplaga 1953, omarbetad och förkortad 1971.
• Religionsphänomenologie, Berlin, 1969.
• Muhammed: hans liv och hans tro, Stockholm, 1967.
• Mani und der Manichäismus, Stuttgart, 1961. (engelska, 1965)
• Der Feudalismus im alten Iran : Männerbund, Gefolgswesen, Feudalismus in der iranischen Gesellschaft im Hinblick auf die indo-germanischen Verhältnisse, Köln, 1969.
• Iranische Geisteswelt: von den Anfängen bis zum Islam, Baden-Baden, 1961.
• Die Religionen Irans, Stuttgart, 1965.
• Kungar, profeter och harlekiner: religionshistoriska uppsatser, Stockholm, 1961.
• Ryttarfolken från öster: och andra artiklar, Stockholm, 1960.
• Muhammad, the apostle of God, and his ascension, Uppsala, 1955.
• The great Vohu Manah and the apostle of God : studies in Iranian and Manichaean religion, Uppsala, 1945.
• Hochgottglaube im alten Iran, Uppsala, 1938

• Oloph Bexell, Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet 1916–2000. Historiska studier. (Acta Universitatis Upsaliensis. Skrifter rörande Uppsala universitet. C. Organisation och historia 120), sidorna 101–105
• Göran Larsson: Geo Widenbäck, 2023

v • r Zoroastrism Teologi, filosofi och kosmologi Ahura Mazda · Ahriman · Angra Mainyu · Daevas · Fravashi · Spenta Mainyu · Yazata Amesha Spenta Ameretat · Amesha Spenta · Armaiti · Asha · Haurvatat · Kshathra · Vohu Manah Personligheter Ardashir I Papagan · Atossa · Daqiqi  · Dareios I · Gayomard · Khusrov I · Masya och Masyane · Rostam · Saoshyant · Shapur I · Vishtaspa · Yima · Zarathustra Litteratur Avesta · Avestiska · Gatha · Pahlavilitteraturen · Shahnameh · Så talade Zarathustra · Vendidad · Yasna · Yasht'erna · Yasna Haptanghaiti Ritualer Haoma · Kushti · Mantra · Navjote · Tystnadens torn · Yasna Folkreligion och mytologi Aeshema · Anahita · Atar · Farvahar · Mithra · Persisk mytologi · Simurgh · Vayu · Zahhak · Zurvan Historia och geografi Adur Gushnasp · Akemenider · Airyanem Vaejah · Chak chak · Cypressen i Abarkuh · Cypressen i Kashmar · Demavend · Elburz · Gundishapurakademin · Kartir · Mager · Mazdakism · Mobed · Navsari · Parsism · Parther · Persiska riket · Sasanider · Tansar · Vorukasha · Yazd Atash Behram Högtider Mehregan · Nouruz · Persiska kalendern · Shab-e Yalda · Tirgan Forskare och kännare av zoroastrismen Friedrich Carl Andreas · Abraham Hyacinthe Anquetil-Duperron · Mary Boyce · Arthur Christensen · Franz Cumont · Ashk Dahlén · Jacques Duchesne-Guillemin · Sven S. Hartman · Anders Hultgård · Williams Jackson · Edvard Lehmann · Antoine Meillet · H.S. Nyberg · Ebrahim Pourdavoud · Bernfried Schlerath · Prods Oktor Skjærvø · Friedrich Spiegel · Michael Stausberg · Nathan Söderblom · Niels Ludvig Westergaard · Geo Widengren · Stig Wikander · Ehsan Yarshater Internationell spridning Sverige

v • r Persisk litteratur Antiken Zarathustra (Gatha, ca 1400 f.Kr.) • Pahlavilitteraturen (300- till 900-talet) • Bozorgmehr Bokhtagan (500-talet) • Barbad (600-talet e.Kr.) Medeltiden Ruzbeh Pur Dāduē (d. 756) • Rudaki (d. 941) • Daqiqi (d. 980) • Ferdousi (Shahnameh, d. 1020) • Tusen och en natt (ca 900–1000-talet) • Avicenna (d. 1037) • Manuchehri Damghani (d. 1040) • Hujwiri (d. 1077) • Nizam al-Mulk (d. 1092) • Mohammad Ghazali (d. 1111) • Omar Khayyam (d. 1122) • Ahmad Ghazali (d. 1126) • Hamadani (d. 1131) • Suhrawardi (d. 1191) • Sana'i (d. 1131) • Nizami Aruzi (1100-talet) • Nezami (d. 1209) • Attâr (d. 1230) • Shams ad-din Tabrizi (d. 1248) • Jalal al-din Rumi (d. 1273) • Fakhr ad-din Araqi (d. 1289) • Sa'di (d. 1292) • Kermani (d. 1352) • Hafez (d. 1390) • Jami (d. 1492) • Mohammad Fozuli (d. 1556) Modern tid Iraj Mirza (d. 1926) • Mohammad Iqbal (d. 1938) • Ahmad Kasravi (d. 1946) • Muhammad-Taqi Bahar (d. 1951) • Mohammad Ali Jamalzadeh (d. 1997) • Nima Yushij (d. 1959) • Sadeq Hedayat (d. 1951) • Bozorg Alavi (d. 1997) • Ahmad Shamlu (d. 2000) • Parvin E'tesami (d. 1941) • Sohrab Sepehri (d. 1980) • Forough Farrokhzad (d. 1967) • Simin Daneshvar (d. 2012) • Bahram Beyzai (1938–) • Goli Taraghi (1939–) • Mina Assadi (1943–) • Hushang Moradi Kermani (1944–) • Shahrnush Parsipur (1946–) • Jila Mossaed (1948–) • Robab Moheb (1953–) • Mana Aghaee (1973–) Iranister, översättare och litteraturvetare Iraj Afshar • Shirzad Aghaee • Arthur John Arberry • Peter Avery • Fateme Behros • Hans Bethge • Mary Boyce • Edward Browne • Arthur Christensen • Ashk Dahlén • Ali Akbar Dehkhoda • Richard Nelson Frye • Roman Ghirshman • Akbar Golrang • Eric Hermelin • Anders Hultgård • Carina Jahani • Dariush Kargar • Mohammad Moin • Davoud Monchi-Zadeh • Georg von Munthe af Morgenstierne • Parviz Natel-Khanlari • Reynold A. Nicholson • H.S. Nyberg • Claus V. Pedersen • Ebrahim Pourdavoud • Zabihullah Safa • Prods Oktor Skjærvø • Ahmad Tafazzoli • Finn Thiesen • Bo Utas • Geo Widengren • Stig Wikander • Ehsan Yarshater Institutioner Dehkhoda Lexicon Institute & International Center for Persian Studies • Akademien för persiskt språk och litteratur