Mankell var son till Ivar Mankell och Birgitta Bergström; modern senare omgift Wenström och Jarl. Mankells föräldrar separerade när han var ett år gammal, och han växte upp tillsammans med sin far och en äldre syster – först i Sveg i Härjedalen där hans far var häradshövding[4], och därefter i Borås i Västergötland. Först när han var 15 år fick han träffa sin mor, men de fick aldrig någon djupare kontakt och några år senare tog hon sitt liv.[5]
1984 blev Mankell chef för Kronobergsteatern, Växjö. Han introducerade där en ny vision för teaterns repertoarval vilket fokuserade på svenska pjäser; det visade sig bli en succé. Hans arbete vid teatern resulterade i att han inte publicerade någon roman 1984–1990.[7]
Under många år var Mankell bosatt växelvis i Ystad, på Särö och i Maputo, Moçambique. I Maputo var han konstnärlig ledare för teatern Teatro Avenida.[8] Mankell hade till skillnad från många andra aktiva inom 68-vänstern kvar sitt engagemang för tredje världen.[9] Flera av hans senare romaner anknyter också till frågor om immigration från andra världsdelar till Sverige, rasism och kolonialism, till exempel Kinesen, Den vita lejoninnan och Eldens vrede.
I samband med Mankells 50-årsdag 1998 instiftade hans dåvarande förlag Ordfront litteraturpriset Afrikas röst att utdelas till afrikanska författare.[10]
Mankell startade tillsammans med Dan Israel det egna bokförlagetLeopard förlag 2001 i syfte att ge ut egen och annan samhällsengagerad litteratur, inte minst från tredje världen.[11]
2007 skänkte Mankell och hans fru Eva Bergman 15 miljoner kronor till SOS-barnbyar för att bygga en by i Chimoio i västra Moçambique.[12] Mankell har bland annat även donerat pengar till byn Nelvili i södra Indien genom organisationen Hand in Hand.[13] I maj 2010 ingick Mankell som medföljande bland passagerarna på aktivistfartyget Ship to Gaza, vilket bordades av Israel. Mankell var bland dem som greps av den israeliska insatsstyrkan, men han släpptes (liksom flertalet) inom några dagar. Mankell deltog även i Ship to Gazas fartygskonvoj år 2011.[14]
En tid före sin död bad han filmaren Stefan Jarl att göra en film, Henning Mankell Homo Narrans – den berättande människan, avsedd som Mankells "tanketestamente", där han berättade om episoder ur sitt liv och sin syn på livet och världen. Titeln är Mankells eget påfund, "den berättande människan", något han upplevde som mer rättvisande beskrivning av den så ofta egoistiska och destruktiva mänskligheten än "Homo sapiens", "den kloka människan". Han syftade på människans speciella behov av social kommunikation och att dela med sig av tankar och upplevelser – och på sin egen roll i livet. Den 7 oktober 2015 sändes filmen i Sveriges Television.[5] 1999 gjorde även Birgitta Zachrisson dokumentärfilmen Henning Mankell... och därför berättar jag om och med honom från Afrika och Sverige.[19]
Familj
Henning Mankell var gift första gången 1980–1981 med Ulla Blom Ivarsson (född 1949)[20], expert inom verksamhetsområdet mottagning på Migrationsverket.[21] Hon är mor till hans enda barn, filmproducenten Jon Mankell (född 1980). Andra gången var han gift 1987–1997 med norska barnmorskan Kari Eidsvold-Mankell[20] (född 1936, död i Portugal) och tredje gången 1998 till sin död med regissören Eva Bergman, dotter till filmregissören Ingmar Bergman och Ellen Bergman.[22] Hans farfar var tonsättaren Henning Mankell.
Relaterade kulturfenomen
Kulturstipendier
År 1998 skapade Mankell Henning Mankells stiftelse och vad som blivit Sveriges största pris för dramatiker, Henning Mankell-stipendiet. Stipendiet förvaltas av Sveriges Dramatikerförbund och utdelas regelbundet vid slutet av året till utvalda, förtjänta svenska dramatiker, som ”genom sitt arbete visat socialt och politiskt engagemang samt intresse för Sveriges förhållande till omvärlden”.
Dessutom skapade Henning Mankell 2007 också ett separat författarstipendium för norrländska författare och donerade 2009 gården Jänspers i Härjedalen att genom vistelsestipendium bereda dramatiker och författare arbetsro vid en tids vistelse i huset.
Kulturcentrum Mankell
År 2007 invigdes i uppväxtorten Sveg Kulturcentrum Mankell, ett kulturellt centrum för Härjedalen, för kulturverksamma och kulturintresserade med utställningar, föredrag med mera. Det fungerar också som ett centrum för information om Henning Mankells liv och arbete.[23]
Verk
Bibliografi
För listan med enbart böckerna om Wallander, se Kurt Wallander
Sidetracked (2008) · Firewall (2008) · One Step Behind (2008) · Faceless Killers (2010) · The Man Who Smiled (2010) · The Fifth Woman (2010) · An Event in Autumn (2012) · The Dogs of Riga (2012) · Before the Frost (2012) · The White Lioness (2015) · A Lesson in Love (2015) · The Troubled Man (2015)
