Jean Cau

	Jean Cau
Född	8 juli 1925; Bram, Aude, Occitanien, Frankrike
Död	18 juni 1993 (67 år); Paris, Frankrike
Yrke	författare, journalist
Nationalitet	fransman
Språk	franska
Verksam	1948–1993

Jean Cau, född 8 juli 1925 i Bram, död 18 juni 1993 i Paris, var en fransk författare och journalist. Han tillhörde under 1950-talet de franska vänsterintellektuella som samlades kring Jean-Paul Sartre och tidskriften Les Temps Modernes. I mitten av 1960-talet skedde en politisk omvändelse och Cau rörde sig högerut politiskt. Han tilldelades Goncourtpriset 1961 för romanen La Pitié de Dieu ("Guds nåd").

Liv och gärning

Jean Cau växte upp i Bram i departementet Aude med katalanska föräldrar. Han gick i den prestigefyllda skolan Lycée Louis-le-Grand i Paris. År 1947 blev han sekreterare åt Jean-Paul Sartre, som hade stort inflytande på hans tänkande och skrivande under ett drygt decennium framöver. På 1950-talet tillhörde Cau kretsen kring Sartres tidskrift Les Temps Modernes. Han levde kaféliv med Paris' vänsterintellektuella och publicerades i Combat och andra tidskrifter inom samma miljö. Han blev journalist för bland annat France Observateur, L'Express, Le Figaro Litteraire och Paris-Match, och började publicera romaner och essäer.^[1] År 1961 fick han Goncourtpriset för sin roman La Pitié de Dieu ("Guds nåd"), en Sartre-inspirerad skildring av fyra mördare i en fängelsecell.^[2]

I mitten av 1960-talet bröt Cau med sina forna vänner och började attackera Paris marxistiska intellektuella. Han kallade Sartres beslut att avstå från Nobelpriset i litteratur för ett PR-trick. Han blev snabbt utfrusen ur Paris författargemenskap men fortsatte att ges ut av etablerade bokförlag.^[1] Han skrev högerpolitiska stridsskrifter i samma tradition som François Mauriac och Raymond Aron, sympatiserade med den högerextrema tankesmedjan GRECE och bidrog till dess tidskrift Éléments.^[1]^[3]^[4] I flera essäer attackerade han Charles de Gaulle från höger.^[1]

Cau beskrev sig själv som katalan och beundrade den spanska kulturen, särskilt tjurfäktning som han följde och skrev om flitigt. Hans texter om sporten finns samlade i boken Les Oreilles et la queue, utgiven 1990.^[1]

Boklista

Le Fort intérieur, Gallimard, 1948
Maria-nègre, Gallimard, 1948 ISBN 978-2070212842
Le Coup de barre, Gallimard, 1950 ISBN 9782070212859
Le Tour d'un monde,Gallimard, 1952 ISBN 978-2070212866
Les Paroissiens, Gallimard, 1958 ISBN 978-2070212873
Mon village, Gallimard, 1958 ISBN 978-2070212880
Vie et mort d'un toro brave, Gallimard, 1961
La Pitié de Dieu, Gallimard, 1961 ISBN 978-2070212903
Les Parachutistes - Le Maître du monde, Gallimard, 1963 ISBN 978-2070212910
Le Meurtre d'un enfant, Gallimard, 1965 ISBN 978-2070212927
Lettre ouverte aux têtes de chiens occidentaux, Albin Michel, 1967 ISBN 978-2226045768
Un testament de Staline, Grasset, 1967 ISBN 978-0036186756
Les Yeux crevés, Gallimard, 1968 (teaterpjäs)
Le pape est mort, La Table Ronde, 1968 ISBN 978-2710322184
Le Spectre de l'amour, Gallimard, 1968 ISBN 978-2070268856
L'Agonie de la vieille, La Table Ronde, 1969 ISBN 978-2710322061
Tropicanas, de la dictature et de la révolution sous les tropiques, Gallimard, 1970 ISBN 978-2070268870
Les Entrailles du taureau, Gallimard, 1971 ISBN 978-2070279951
Le Temps des esclaves, La Table Ronde, 1971 ISBN 978-2710316862
Ma misogynie, Julliard, 1972
Les écuries de l'Occident – Traité de morale, La Table Ronde, 1973 ISBN 978-2710312284
La Grande Prostituée – Traité de morale II, La Table Ronde, 1974 ISBN 978-2710323150
Les Enfants, Gallimard, 1975 ISBN 978-2070291663
Pourquoi la France, La Table Ronde, 1975 ISBN 978-2710315858
Derrière le rideau, med Joseph Breitbach och Paul Chambrillon, förord, Editions Emile-Paul, 1975
Lettre ouverte à tout le monde, Albin Michel, 1976 ISBN 978-2226003744
Otages, Gallimard, 1976 ISBN 978-2070294336
Une nuit à Saint-Germain des Près, Julliard, 1977 ISBN 978-2260000709
Discours de la décadence, Copernic, 1978 ISBN 978-2859840150
Une passion pour Che Guevara, Julliard, 1979 ISBN 978-2260001393
Nouvelles du paradis, Gallimard, 1980 ISBN 978-2070299942
La Conquête de Zanzibar, Gallimard, 1980 ISBN 978-2070290376
Le Grand Soleil, Julliard, 1981 ISBN 978-2260002536
La Barbe et la Rose, La Table Ronde, 1982 ISBN 978-2710300915
Une rose à la mer, La Table Ronde, 1983 ISBN 978-2710301318
Proust, le chat et moi, La Table Ronde, 1984 ISBN 978-2710301905
Croquis de mémoire, Julliard, 1985 ISBN 978-2260004028
Mon lieutenant, Julliard, 1985 ISBN 978-2260004202
Sévillanes, Julliard, 1987 ISBN 978-2260005087
Les Culottes courtes, Le Pré-aux-Clercs, 1988 ISBN 978-2714421265
La Grande Maison, Le Pré-aux-Clercs, 1988 ISBN 978-2714422927
Le Choc de 1940, Fixot, 1990 ISBN 978-2876450929
Les Oreilles et la Queue, Gallimard, 1990 ISBN 978-2070719860
Le Roman de Carmen, Éditions de Fallois, 1990 ISBN 978-2877060875
La Rumeur de Mazamet, Le Pré aux Clers, 1991 ISBN 978-2714426666
L'Ivresse des intellectuels : Pastis, Whisky et Marxisme, Plon, 1992 ISBN 978-2259025171
L'Innocent, Flammarion, 1982 ISBN 978-2080644565
Nimeno II, torero de France, Marval, 1992 ISBN 978-2862341064
La Folie corrida, Gallimard, 1992 ISBN 978-2070726660
Au fil du lait, Educagri, 1993 ISBN 978-2866211769
Composition française, Plon, 1993 ISBN 978-2-259-00087-1
Contre-attaques : éloge incongrue du lourd, Labyrinthe, 1993 ISBN 978-2869800113
L'Orgueil des mots, Filipacchi, 1995 ISBN 978-2850183744 (postum)
Fernando Botero, la corrida, La Bibliothèque des Arts, 2001 ISBN 978-2850471599 (postum)
Monsieur de Quichotte, Le Rocher, 2005 ISBN 978-2268051666 (postum)
Le Candidat (förord av Alain Delon), Éditions Xenia, 2007 ISBN 978-2888920496 (postum)

Källor

^ [a b c d e] Kirkup, James (30 juni 1993). ”Obituary: Jean Cau” (på engelska). The Independent. http://www.independent.co.uk/news/people/obituary-jean-cau-1494832.html. Läst 12 augusti 2015.
^ Koningsberger, Hans (3 juni 1963). ”Murderers all” (på engelska). The Saturday Review. sid. 25. http://www.unz.org/Pub/SaturdayRev-1963jun01-00025a02. Läst 12 augusti 2015.
^ ”8 juillet 1925 : naissance de Jean Cau” (på franska). Salon littéraire. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305222627/http://salon-litteraire.com/fr/ephemeride/content/1840983-8-juillet-1925-naissance-de-jean-cau. Läst 12 augusti 2015.
^ Cau, Jean (1973). ”La grande prostituée” (på franska). Éléments (3). Arkiverad från originalet den 6 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180106173249/http://grece-fr.com/?p=3635. Läst 12 augusti 2015.

Externa länkar

Wikiquote har citat av eller om Jean Cau.
Citat
(italienska)

[kirkup-1] [a b c d e] Kirkup, James (30 juni 1993). ”Obituary: Jean Cau” (på engelska). The Independent. http://www.independent.co.uk/news/people/obituary-jean-cau-1494832.html. Läst 12 augusti 2015.

[2] Koningsberger, Hans (3 juni 1963). ”Murderers all” (på engelska). The Saturday Review. sid. 25. http://www.unz.org/Pub/SaturdayRev-1963jun01-00025a02. Läst 12 augusti 2015.

[3] ”8 juillet 1925 : naissance de Jean Cau” (på franska). Salon littéraire. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305222627/http://salon-litteraire.com/fr/ephemeride/content/1840983-8-juillet-1925-naissance-de-jean-cau. Läst 12 augusti 2015.

[4] Cau, Jean (1973). ”La grande prostituée” (på franska). Éléments (3). Arkiverad från originalet den 6 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180106173249/http://grece-fr.com/?p=3635. Läst 12 augusti 2015.

[1]

[2]

[3]

[4]

Jean Cau

Liv och gärning

Boklista

Källor

Externa länkar

Portal di Ensiklopedia Dunia