20 klubbar har plats i ligan som spelas höst–vår och varar från augusti till maj. De fyra högst placerade klubbarna är direktkvalificerade till Uefa Champions League och femman till Uefa Europa League. De tre lägst placerade klubbarna blir nedflyttade till English Football Leagues förstadivision, EFL Championship. Vinnaren av Premier League kan kalla sig "Engelska mästare i fotboll" även om ligan också kan innehålla klubbar från Wales, till exempel Swansea City och Cardiff City.
Premier League har större tv-publik än någon annan fotbollsliga i världen[2][3] och på Uefas rangordning över ligor (som bygger på resultat i europeiska cuper under de senaste fem åren[4]), rankas Premier League som den näst bästa inhemska ligan efter spanskaLa Liga.[5]
Trots betydande europeiska framgångar under 1970-talet var standarden på den engelska fotbollen på 1980-talet väldigt låg. Arenorna föll sönder, anhängare tvingades uthärda dåliga anläggningar, huliganismen var utbredd och engelska klubbar var bannlysta från den europeiska fotbollen efter katastrofen på Heyselstadion 1985.[7] Förstadivisionen, First Division, som hade varit den högsta nivån i engelsk fotboll sedan 1888, var långt efter ligor såsom italienskaSerie A och spanskaLa Liga i antal åskådare och intäkter, och flera av de bästa engelska spelarna hade flyttat utomlands.[8] Men vid decennieskiftet 1990 hade den nedåtgående trenden börjat vända – Englands landslag hade varit framgångsrikt i VM 1990, där man nådde semifinal. Uefa, den europeiska fotbollens styrande organ, hävde det femåriga förbudet mot engelska klubbar i europeiska cuper och Taylor-rapporten om arenornas säkerhetsstandarder, vilken föreslog dyra uppgraderingar för att skapa fler sittplatser i arenorna till följd av efterdyningarna av Hillsboroughkatastrofen, publicerades i januari samma år.[9]
Intäkterna från tv-sändningarna hade också blivit mycket viktigare. The Football League fick 6,3 miljoner pund för ett tvåårigt avtal 1986, men när det förnyades 1988 steg priset till 44 miljoner pund under en fyraårsperiod.[10] Förhandlingarna 1988 var de första tecknen på en utbrytande liga. Tio klubbar hotade att lämna The Football League och bilda en "superliga", men övertalades till slut att stanna.[11] Arenor förbättrades och åskådarna vid matcherna blev allt fler, intäkterna steg och landets främsta klubbar började ånyo fundera över att lämna The Football League för att dra nytta av den växande strömmen av pengar som pumpades in i fotbollen.
Grundande
Vid slutet av 1990/91 års säsong lades ett förslag till ett upprättande av en ny liga fram, som skulle ge mer pengar till spelet totalt. The Founder Members Agreement ("Stiftarnas Avtal"), som undertecknades den 17 juli 1991 av de främsta engelska klubbarna, etablerade de grundläggande principerna för inrättandet av FA Premier League.[12] Denna nybildade förstadivision skulle vara kommersiellt oberoende från fotbollsförbundet FA och The Football League, och ge FA Premier League licens att förhandla om sina egna sändningar och sponsoravtal.[8] Detta ansågs nödvändigt så att engelska klubbar än en gång skulle kunna konkurrera med och slå de bästa i Europa, och samtidigt locka de mest lovande talangerna i världen, något som 1991 verkade praktiskt taget otänkbart.
Den 20 februari 1992 avgick klubbarna i First Division från The Football League och tre månader senare bildades FA Premier League som ett aktiebolag.[8] Detta innebar en utbrytning ur den 104-åriga The Football League som varit i kraft fram till dess med fyra divisioner. FA Premier League skulle fungera med en enda division och The Football League med tre. Det var inga förändringar i ligans tävlingsformat, utan samma antal klubbar tävlade i högstadivisionen och upp- och nedflyttning mellan FA Premier League och den nya förstadivisionen i The Football League förblev på samma villkor som mellan den gamla första- och andradivisionen.
Ligans första säsong var 1992/93 och det allra första Premier League-målet någonsin gjordes av Brian Deane för Sheffield United i en 2–1-vinst mot Manchester United.[6] På grund av påtryckningar från Fifa, det internationellt styrande organet inom fotbollen, att inhemska ligor skulle minska antalet spelade matcher per klubb, sänktes antalet klubbar 1995 till 20, då fyra klubbar flyttades ned från ligan och bara två flyttades upp.[6] Den 8 juni 2006 begärde Fifa att alla stora europeiska ligor, inkluderande italienska Serie A och spanska La Liga, skulle minska till 18 klubbar vid säsongsstarten 2007/08. Premier League svarade med att uttala sin avsikt att motstå en sådan minskning.[13] Slutligen startade säsongen åter med 20 klubbar. Ligan bytte namn 2007 från FA Premier League till bara Premier League.[6]
Format
Spelformat
20 klubbar deltar i Premier League. Under en säsong, som varar från augusti till maj, spelar varje klubb två matcher mot de andra, en gång på hemmaplan och en gång på bortaplan, sammanlagt 38 matcher. En klubb får tre poäng för en vinst och en poäng för oavgjort. Inga poäng delas ut vid en förlust. I slutet av varje säsong kröns den klubb med flest poäng som mästare. Om poängen är lika avgör målskillnaden och sedan antal gjorda mål vinnaren. Om det fortfarande står lika tvingas klubbarna inta samma position och "dela" positionen.[14] Om det står lika för ligavinst, för nedflyttning eller för kvalificering till andra tävlingar, fastställer en playoff-match på en neutral arena placeringen.[15] De tre lägst placerade klubbarna relegeras till EFL Championship, och de två bästa klubbarna från EFL Championship flyttas upp i deras ställe tillsammans med vinnaren av playoff-matcherna mellan klubbarna på tredje till sjätte plats i EFL Championship.[14]
Kval till spel i Europa
De fyra bästa klubbarna i Premier League kvalificerar sig för spel i Uefa Champions League följande säsong; alla fyra går direkt in i gruppspelet. Den femteplacerade klubben kvalificerar sig automatiskt för spel i Uefa Europa League, och den sjätte och sjunde klubben kan också kvalificera sig beroende på vad som händer i de två inhemska cuperna, där segrarna normalt går till Europa League. Om FA-cupens och/eller Ligacupens vinnare kvalificerar sig för Champions League eller Europa League genom sin ligaplacering, går platsen i Europa League till den högst placerade klubben i ligan som inte redan kvalificerat sig för spel i Europa.[16] Innan säsongen 2008/09 fick den högst placerade klubben som inte kvalificerat sig för spel i Europa League möjlighet att konkurrera i Intertotocupen, förutsatt att de ansökt att komma in i Intertotocupen under nästa säsong. Intertotocupen lades ned efter 2008.
Ett undantag från det vanliga europeiska kvalifikationssystemet hände 2005, när Liverpool vann Champions League, men inte avslutade sin säsong i Premier League på en kvalplats till Champions League. Uefa gav särskild dispens för Liverpool att komma in i Champions League och gav England fem kvalificerade klubbar.[17] Uefa fastställde därefter att de försvarande mästarna av Champions League kvalificerar sig till tävlingen nästa år oavsett deras placering i den inhemska ligan. Men för de ligor med fyra deltagare i Champions League innebar detta att om Champions League-vinnaren föll utanför den inhemska ligans topp fyra, kom de att kvalificera sig till spel på bekostnad av den fjärde bästa klubben i ligan. Från och med 2015/16 års säsong kvalificerar sig även Europa League-vinnaren till nästa års Champions League och det maximala antalet klubbar från ett visst land i Champions League utökades till fem. Länder med fyra platser i Champions League, såsom England, kommer bara att få en femte plats om en klubb som inte kvalificerat sig till Champions League genom sin ligaplacering vinner antingen Champions League eller Europa League.[18]
Premier League rankades 2008 högst i Uefas rangordning av europeiska ligor baserat på deras prestationer i de europeiska cuperna under föregående femårsperiod. Detta bröt spanska La Ligas åttaåriga dominans som den bästa ligan.[19] La Liga tog tillbaka förstaplatsen 2013.[20] Från de fyra främsta ligorna i Europa får för närvarande fyra klubbar spela i Champions League.
Organisation
Företagsstruktur
Premier League drivs som ett aktiebolag och ägs av de 20 medlemsklubbarna. Varje klubb är aktieägare, med en röst vardera i frågor om till exempel regelförändringar och kontrakt.[21] Klubbarna väljer en ordförande, verkställande direktör och styrelse som ska övervaka den dagliga driften av ligan. Fotbollsförbundet FA är inte direkt involverat i den dagliga verksamheten i Premier League, men har makt som en särskild aktieägare vid valet av ordförande och verkställande direktör och när nya bestämmelser antas av ligan.[22]
Premier League sänder representanter till Uefas europeiska klubbforum. Antalet klubbar och klubbarna själva väljs enligt Uefas koefficienter. Det europeiska klubbforumet är ansvarigt för valet av tre ledamöter till Uefas kommitté för klubbtävlingar, vilken är operativt verksam i Uefas tävlingar såsom Uefa Champions League och Uefa Europa League.[22]
Premier League är den mest lukrativa fotbollsligan i världen, med totala klubbintäkter på 4,5 miljarder pund säsongen 2016/17.[24]
Klubbarna i Premier League är några av de rikaste klubbarna i fotbollsvärlden. Deloitte, som årligen redovisar siffror på klubbarnas intäkter genom "Football Money League", listade nio Premier League-klubbar bland de 20 rikaste, och 13 bland de 30 rikaste, i världen säsongen 2017/18. Inget annat land hade så många klubbar på listorna.[25]
En annan viktig regelbunden inkomstkälla för Premier League-klubbarna är deras entréavgifter och matchintäkter som, med i genomsnitt 36 675 åskådare per match mellan 2013 och 2018, är den näst högsta i världen efter tyskaBundesliga som hade ett snitt på 43 302 åskådare per match under samma period.[26] Snittet under Premier Leagues första säsong 1992/93 var 21 132 åskådare per match[27] och hade därmed stigit med 74 % till 2013–2018. Under säsongen 1992/93 minskade dock kapaciteten hos de flesta arenorna när klubbarna ersatte ståplatser med sittplatser.
När det gäller biljettpriserna mer än tiodubblades dessa mellan 1989 och 2009. 1989 kostade den billigaste biljetten för att se en Liverpool-match fyra pund; 20 år senare kostade den billigaste biljetten 45 pund. Hos Arsenal hade priset ökat från fem pund till 51 pund. Denna utveckling kan kopplas till spelarlönerna som ökade med ca 1 500 % under samma period.[28]Säsongen 2018/19 kostade en biljett i snitt 31 pund.[29]
Premier League sponsrades 1993–2016. Sponsorn kunde bestämma ligans namn. I nedanstående lista finns namnet på samtliga sponsorer och vad de valde att kalla ligan:[6][32]
Matcher i Premier League dominerar fotbollen på engelsk tv, i synnerhet ekonomiskt; se ovan. Europeiska unionen invände mot vad den såg som ett monopol på tv-rättigheter och krävde 2007 att kontraktet skulle delas upp i separata paket.
När Sky vann rättigheterna var det första gången som live-fotboll sändes regelbundet (vanligtvis söndagar och måndagar under de första åren) under hela säsongen, då tidigare begränsningar av antalet matcher hade inneburit att ITV tenderat att börja sända matcher först i oktober eller november och fokusera på jakten på titeln.
Världen över
Premier League är världens mest populära sportliga, följd säsongen 2015/16 över hela världen av över fyra miljarder människor varje helg i över 200 länder eller territorier.[33]
Premier League är särskilt populärt i Asien.[36] I Kina påstod ligan 2016 att man hade 174 miljoner fans.[37] På grund av den höga populariteten har ligan med början 2003 och därefter vartannat år hållit försäsongsturneringar i Asien, de enda Premier League-anslutna turneringarna som någonsin hållits utanför England.[38]
* Totala antalet engelska mästerskap i fotboll inom parentes. Fram till och med 1992 blev vinnarna av The Football LeaguesFirst Division engelska mästare. Manchester United innehar rekordet med totalt 20 mästerskapstitlar.
Maratontabell
I tabellen presenteras de tio bästa klubbarna sedan Premier League grundades 1992.