Vranyczanypalatset
Vranyczanypalatset (kroatiska: Palača Vranyczany) eller Vranyczany-Dobrinović-palatset (Palača Vranyczany-Dobrinović) är ett palats och kulturmärkt byggnad i Zagreb i Kroatien. Palatset uppfördes 1881–1882 i historicistisk stil enligt ritningar av den wienske arkitekten Otto von Hofer och är en av de mest representativa byggnaderna i Zagreb för denna arkitekturstil.[1] Vranyczanypalatset är beläget vid Zrinjevac i Nedre staden och sedan år 1934 är Moderna galleriet inrymt i byggnaden. HistorikPalatset ritades av den wienske arkitekten Otto von Hofer på uppdrag av den lokale baronen Ljudevit Vranyzcany-Dobrinović. von Hofer var kollega till den samtida arkitekten Carl von Hasenauer.[2] Vranyzcany-Dobrinović lät anlita den lokale arkitekten Ferdinand (Ferdo) Kondrat som entreprenör. Palatset var ett av flera som olika medlemmar av den adliga familjen Vranyczany-Dobrinović lät uppföra i Zagreb. Den skulle efter uppförandet komma att ändra ägare, restaureras, till- och ombyggas ett flertal gånger. Efter att byggnaden stod färdig år 1882 kom den att spela en viktig roll i den dåtida österrikisk-ungerska provinsen Kroatien och Slavoniens politiska, ekonomiska och kulturella liv. I palatset höll baronen mottagningar och bjudningar för dåtidens mest framstående personligheter inom det politiska och kulturella livet.[3] Från byggnadens balkong betraktade biskopen och politikern Josip Juraj Strossmayer det fyrverkeri som lokala studenter hade organiserat till hans ära för att uppmärksamma det galleri som hade öppnats i hans namn i november år 1884.[3] Det var från denna byggnad som begravningskortegen år 1928 förde politikern Stjepan Radić till sista vilan på Mirogojkyrkogården.[4] Från år 1934[5] kom byggnaden att rymma Moderna galleriet för att under en kort period under andra världskriget tjäna som Wehrmachts huvudkvarter i dåvarande Oberoende staten Kroatien. Efter kriget kom Moderna galleriet åter att ta byggnaden i besittning. 1993–2005 genomgick palatset en omfattande restaurering och byggnaden anpassades då efter Moderna museets behov. ReferenserFotnoter
|